Drar en lång, sammanfattande suck
Jaa.. vart ska jag börja. Det har hänt mycket det senaste dygnet. Till och börja med hände det en liten incident när jag hade duschat klart här om dagen. Skulle vrida av kall- och varmvatten tappen. Man kan argumentera för att jag var för stark, eller så håller man på mitt argument - brist på kvalitet. När jag skulle stänga av varmvattenstappen så rök den av och plöstligt stod jag där naken och höll den i handen. Blev orolig över tanken på att vara utan varmvatten och inte kunna duscha mer. Men, som tur är, har jag en väldigt händig granne som kom över och fixade det. Kunde varit värre, nästa gång ska jag bara vrida om tappen lite försiktigt. Men min allra första reflektion över detta var att saker och ting i detta land ser oftast bra ut, men i verkligheten och långsiktigt så är det väldigt få ting som är hållbara.
Igår var jag på gymmet. Det var väldigt skönt att äntligen komma igång efter ett antal månader utan fysisk aktivitet där pulsen rusar iväg. Eftersom jag hade glömt handduk åkte jag hem för att duscha istället. Mycket bättre att duscha hemma tänkte jag också, eftersom gymmets dusch ligger på entréplan och omklädningsrummet en trappa upp, vilket kändes krångligt. Väl hemma i duschen så skulle det också krånlga. Mellan schamponering och balsamering(?) så stängdes vattet av. Jag kom allstå hem en dum tid på dygnet då vattnet ofta stängs av i några timmar, vilket jag inte hade en tanke på.
Efter jobbet idag var jag och fixade om mina naglar eftersom att materialet på de flesta naglarna hade släppt i kanterna. Gick dit tillsammans med min kollega, dels för att ha sällskap med mig och dels så hon kunde översätta. Kvinnan sa att det är kylan som gör att materialet lossnar, sedan sa hon att jag hade någon slags olja i min hud på mina händer, som också bidrog till detta. Har aldrig hört talas om det sist nämnda men vad kan jag om naglar.
Inget slår vatten-krånglet som inträffade igår. Vanligtvis finns inte vatten i kranarna på kvällar/nätter här. Det är förnärvarande -13 grader i Kosovo och när jag inte kunde diska efter frukosten i morse så insåg jag att det inte bådade gott. Vattenrören till min lägenhet har med all sannolikhet frusit. Jag kan inte gå på toa, duscha, diska eller tvätta händerna just nu, vilket känns lite jobbigt. Tur är att jag har flera grannar här som jag kan gå till vars rör inte har frusit, vad hade jag tagit mig till om jag inte hade dom : )
Ikväll blev jag inbjuden på middag hos svägerskan Nasibe, hon bjöd på pasul, vilket ungefär motsvarar ärtsoppa, fast den är mycket godare. Nu har jag tänt i min lilla kamin och ska krypa ner i sängen.
Naten e mire!
Bild från konferensen om 'Protection of Personal Data' som hölls i
EU Information and Cultural Centre's lokal. Längst till höger är min
chef Florian Qehaja, son till Ramadan Qehaja, som är känd efter att
ha varit en av de högst rankade generalerna i former Yugoslav
National Army (JNA) och hans expertis inom militär- och säkerhets-
frågor.
'European Commission Liaison Office to Kosovo'
Jag ser det snöar
Helgen spenderade jag återigen i Llashticë, Gjilan hos min albanska familj. Rabije fyllde år på fredagen, vilket firades med kaffe, te, snacks, bullar och tårta. Alla grannfruar kom över på firandet och som vanligt efter 15 minuter drog skvallrandet igång mellan dem, typiskt oss av det kvinnliga könet.
På kvällen skulle Qëndresa och hennes kompisar gå på sin första albanska fest, min kanske 5:e. Hon och hennes kompisar var väldans ivriga och förväntansfulla på hur kvällen skulle utforma sig. Artisten Labinot Tahiri stod på scen och sjöng sånger i traditionell stil. Då det var alldeles för mycket folk i den lilla lokalen gick det inte att dansa traditionellt som dem gör runt i ring, vilket jag tycker är lite kul eftersom det finns olika stilar och takter, istället stod man på ett och samma ställe och försökte röra på höfter och armar och svettades som en jag vet inte vad. Det var en rolig upplevelse att gå dit med galna 17-åringar, men tror att om jag kommer gå på en liknande fest i framtiden kommer att göra det i Sverige där lokalerna är större, rökfria samt gå med mina jämgamla. När vi skulle ta taxi hem stod vi utanför festlokalen och väntade och såg då alla fönster på huset som var halvöppna och utifrån det välde ånga och värme. Hade man kommit gående förbi utan att höra att det var fest, hade man nog kunnat tro att det brann där inne. Vi denna tidpunkt hade det också börjat regna… vilket resulterade i slask och blask.
På lördagen åkte vi bussen in till Gjilan och hälsade på Rabijes syster Hasbije och hennes två små söner Altin och Anes. Riktigt goa och energifyllda killar det, aldrig en lugn stund och det kändes som om jag var hemma och busade med Hugo och Theo. Senare gick vi lite på stan, följt av att vi åkte hem alla tillsammans.
På söndagen lagade jag och Qëndresa lasagne till lunch och sen åkte jag in till Gjilan runt 15 och träffade Faton, Qëndresas kusin och drack kaffe med han och hans kompisar. Efter det tog jag bussen till Pristhina igen.
Praktiken går väldigt bra! Just nu sitter jag och letar statistik på Balkanländernas militära årsbudget och gör te, städar i hyllorna och lite annat smått och gott. På fredag hålls en konferens av the Agency for Protection of Personal Data som ska handla om "Progress made for the protection of personal data in Kosovo". Kommer bli intressant det!
3 saker som jag gillar med Kosovo just nu: att det nagelförstärkning och fransk manikyr kostar runt 130 SEK, att man kan steka suxhuk på värmekaminen när strömmen har gått och att det finns WASA knäckebröd.
Over and Out!
Snyggaste och mest moderna lägenheten i Prishtina tror jag!
Rabije, nëna ime ka ditëlindjen, Shumë urimë!
Desa, jag och Lumturie
Slask i Gjilan
Altin, Anes och Rabije
Altin ville dansa
Huvudgatan i Pristhina
Grand Hotel Prishtina
Idag, 25 januari, snöade det mängder. Tog 30 minuter att åka hem
med bussen istället för 10 minuter.
Ema në Prishtinë
Nu har jag äntligen fått internet till lägenheten i Kosovo, därav fick ni vänta på uppdateringar om vad som händer i mitt liv just nu. Efter att ha landat med min vän Louise på Landvetters flygplats har allting gått väldigt fort. Det faktum att jag överraskade min familj och bästa vänner är något utav det roligaste jag har gjort. Har aldrig sett min syster i en sådan chock som när hon såg mig i dörröppningen och frågade efter en stund om jag skulle åka tillbaka till Indien, som om hon vore mitt i en simmig dröm. Elin och Carros lidande ansiktsuttryck när jag klev in i TV-rummet eller när jag satt där i soffan, som om någon drog ur kniven ur deras hjärtan. Det låter mysko, men faktiskt så är det såhär jag upplevde det. Med andra ord var dom otroligt förvånade men glada över att få träffa indianen som egentligen skulle åkt tillbaka till Bhadohi efter att ha lämnat Louise i Mumbai.
Alltså, är jag nu inne på min sista termin på Peace- and Development Studies vid Linnéuniversitet i Växjö. Jag valde att denna termin praktisera utomlands och nu är jag alltså på en organisation som heter Kosovar Centre for Security Studies (qkss.org) i Kosovo och planerar att göra så de kommande 14 veckorna. Kosovo är inget nytt för mig generellt eftersom detta är min 8:e gång i landet, andra gången i huvudstaden Prishtina. Jag bor i en sprillans ny och modern lägenhet i Pristhina som jag får hyra av en familj som jag känner hemigfrån Värnamo. Det är ca 3 km till centrum och jag åker buss till och från praktiken. De flesta jag har träffat beklagar sig över att jag bor så långt i från stan, men faktum är att jag har åkt buss till och från skolan hela min uppväxt, så det är inget jag grämer mig över. Familjerna som bor granne med mig i huset är helt underbara! Varje dag träffas vi och dricker kaffe, eller bjuder dom insisterande på mat. Stort plus är också att svägerskorna hjälper mig att tända i kamminen, det är inget min far har lärt mig. Det har han fått i bakläxa må ni veta. Min största utmaning just nu är att kommunicera på albanska eftersom familjemedlemmarna i huset inte kan engelska, men det går bra tycker jag.
På praktiken har jag mjukstartat lite nu och framöver kommer det fler uppgifter till mig. Just nu skriver jag en introduktion till en rapport som handlar om NATO's Partnership for Peace. Senare kommer jag att få delta i konferenser, intervjuer, redigera och hjälpa till med rapporterna som skrivs. Det kommer säkerligen att bli lärorikt och har redan etablerat några kontakter på ambassad och organisationer!
Jag har redan efter en vecka träffat de flesta vänner som jag fick i samband med Prishtina International Summer University från i somras. Jag hänger mycket på Burim's kafé och dricker kaffe och tjötar. Roligt är det också att jag varje dag träffar en eller två som jag känner på stan när jag går på lunch eller går hem ifrån jobbet.
I helgen var jag hos min allra käraste familj i Llashticë. Känner mig alltid som hemma där och jag älskar lantlivet och den familjära atmosfären, det gör starkare avtryck på mig för varje gång jag hälsar på. Det luktar koskit, täcket är tungt som bly, teet är sött och jag har fått en ny vän som jag till och med ska få namnge, en liten kalv, haha :) Nästa helg fyller mamma Rabije år och jag och Qendresa ska gå på konsert!
Jag besökte också ungdomarna som från Nätverket i Tånnö får hjälp ekonomiskt till gymnasiestudier. Alla är så tacksamma och glada över att stipendiefonden finns och berömmer människorna i Tånnö för deras hjälp och engagemang i Kosovo, det värmer i mångas hjärtan!
Tung! (Hejdå på albanska)
Kallt kallt kallt!
Festa, jag och Burim på My Day Caffe
Rabije gör petlla
Lilla Veli!
Grabbarna vilar
Min lilla ko!
