Paragliding utanför Prishtina
Tungjatjeta!
Helgen var fartfylld minsann. Började med utgång i fredags vilket resulterade i hemkomst klockan 05.00. Trötta som aldriga förr tog vi oss till busstationen i Prishtina och åkte till Ferizaj, en kollegas hemstad, därifrån tog vi bil till en by som heter Budrigë, där det var meningen att vi skulle prova på skärmflygning som är en flygskärm som fotstartas. Det misslyckades på grund av att vinden inte var bra för flygningen, vi inväntade 'the perfect moment' i ca två timmar. Besvikna åkte vi till min skräddare i Gjilan och jag provade brudtärneklänningen inför sista finishingen. Den verkar bli perfekt! Efter det åkte vi tillbaka till Ferizaj och åt middag på en mysig restaurang. Dötrötta åkte vi hem till Prishtina på natten. Söndagen vaknade vi tidigt och åkte till ett ställe utanför Prishtina, och där kunde vi genomföra skärmflygningen med teamet. Jag var jävla nervös innan starten och då man skulle springa så fort vi bara kunde. Innan landning gjorde killen så att vi gungade hejvilt, tog ut svängarna helt och jag mådde lite illa. Men det var en underbar känsla att sväva lugnt och fint i luften annars! På eftermiddagen bestämde vi oss för att ta oss till Germia i utkanten av Prishtina för att rida på hästar, tjejerna hade tidigare inte gjort det. Jag gick med på att ta den lite mer vildare hästen eftersom jag red på ridskola när jag var mindre. Men jag kan inte säga att det gick så bra, hästen vill galoppera men inte jag, i och med brist på skyddsväst och hjälm. Men det var trevligt att strosa omkring i parken med vännerna på hästryggarna.
Veckorna bara rusar i fart nu och detta är min sista vecka som prakikant i Kosovo. Det känns väldigt vemodigt. Just som allt är som bäst, när man har kommit in i organisationens verksamhet och trivs med kollegorna, vädret har slagit om från den förfärliga vinterkylan till 20 grader celsius och skinande sol, så ska man åka hem. Samtidigt ska det bli så himla kul att komma hem till alla nära och kära igen. Som jag har saknat alla, särskilt syskonbarnen. Alice springer runt med en leksaksmobil i örat och säger att det är Emma hon pratar med.
Det är dags att vända sida och inleda ett nytt kapitel, nämligen att skriva ihop min C-uppsats, det måste bara göras. Det kommer att bli några tuffa månader i biblioteket på universitetet men ser framemot en intressant uppsats. Längtar gör jag också till systers bröllop och det ska bli så kul med allt fix och don innan den stora dagen. Brudtärneklännigen och brudnäbbarnas klänningar är klara denna vecka.
Budrigë
Prishtina
Tjejerna och de två flyginstruktörerna
Helgen var fartfylld minsann. Började med utgång i fredags vilket resulterade i hemkomst klockan 05.00. Trötta som aldriga förr tog vi oss till busstationen i Prishtina och åkte till Ferizaj, en kollegas hemstad, därifrån tog vi bil till en by som heter Budrigë, där det var meningen att vi skulle prova på skärmflygning som är en flygskärm som fotstartas. Det misslyckades på grund av att vinden inte var bra för flygningen, vi inväntade 'the perfect moment' i ca två timmar. Besvikna åkte vi till min skräddare i Gjilan och jag provade brudtärneklänningen inför sista finishingen. Den verkar bli perfekt! Efter det åkte vi tillbaka till Ferizaj och åt middag på en mysig restaurang. Dötrötta åkte vi hem till Prishtina på natten. Söndagen vaknade vi tidigt och åkte till ett ställe utanför Prishtina, och där kunde vi genomföra skärmflygningen med teamet. Jag var jävla nervös innan starten och då man skulle springa så fort vi bara kunde. Innan landning gjorde killen så att vi gungade hejvilt, tog ut svängarna helt och jag mådde lite illa. Men det var en underbar känsla att sväva lugnt och fint i luften annars! På eftermiddagen bestämde vi oss för att ta oss till Germia i utkanten av Prishtina för att rida på hästar, tjejerna hade tidigare inte gjort det. Jag gick med på att ta den lite mer vildare hästen eftersom jag red på ridskola när jag var mindre. Men jag kan inte säga att det gick så bra, hästen vill galoppera men inte jag, i och med brist på skyddsväst och hjälm. Men det var trevligt att strosa omkring i parken med vännerna på hästryggarna.
Veckorna bara rusar i fart nu och detta är min sista vecka som prakikant i Kosovo. Det känns väldigt vemodigt. Just som allt är som bäst, när man har kommit in i organisationens verksamhet och trivs med kollegorna, vädret har slagit om från den förfärliga vinterkylan till 20 grader celsius och skinande sol, så ska man åka hem. Samtidigt ska det bli så himla kul att komma hem till alla nära och kära igen. Som jag har saknat alla, särskilt syskonbarnen. Alice springer runt med en leksaksmobil i örat och säger att det är Emma hon pratar med.
Det är dags att vända sida och inleda ett nytt kapitel, nämligen att skriva ihop min C-uppsats, det måste bara göras. Det kommer att bli några tuffa månader i biblioteket på universitetet men ser framemot en intressant uppsats. Längtar gör jag också till systers bröllop och det ska bli så kul med allt fix och don innan den stora dagen. Brudtärneklännigen och brudnäbbarnas klänningar är klara denna vecka.
Budrigë
Prishtina
Tjejerna och de två flyginstruktörerna
Utflykt till Klina
Hej hej!
Förra helgen var jag i Llashtice och hälsade på. Jag och Qendresa strosade på stan och drack kaffe. Väldigt mysigt! Denna helg smälte den mesta snön bort i både Gjilan och Prishtina, vilket varmt välkomnades.
Veckorna bara rusar iväg och nu vet jag inte om jag hinner göra allt jag tänkt efter jobbet som jag har tänkt mig. Om en månad är jag på svensk mark, och avser att stanna på den en längre tid. Elin räknade ut hur länge jag varit borta nu och det är alldeles för länge! Det är det. Men bra jäkla upplevelser jag har haft/har denna tid utomlands!
I fredags drack jag och min kollega Sofije vin på en restaurang inne i Prishtina, ååh det satt fint! Sedan gick vi till en pub där livemusik spelades och pratade. Dagen efter bjöd hon med mig på en liten resa hem till hennes familj i Klina, en liten stad som ligger ca 20 minuter ifrån Peja. Hennes familj var så snälla och roliga! Behövde inte trösta mig alltför mycket över det faktum att familjen hemma i Sverige firade pappa som fyller 60 år imorgon! Sofijes familj räckte till gott och väl den stunden, vilket jag är tacksam för. Hennes farföräldrar i sjuttiofemårsåldern påminnde väldigt mycket om mina egna, hur dom älskade varandra, hjälpt och stöttat varandra och hur roligt de alltid haft. Fina människor!
Aldrig förut har jag då blivit bjuden på och druckit Raki klockan 9 på morgonen, det gör jag inte om nästa gång utan tackar då nej. Rött vin utspätt med Cola var inte heller någon favorit! Vädret var helt underbart och min vinterjacka får jag stå ut med i solen några dagar till, tills mamma kommer och hälsar på på lördag. Det ska bli så kul och saknar henne enormt! Stort plus är att hon tar med sig havregryn, som inte finns att få tag på här.
Imorgon vankas det konferens som min organisation ska anordna på ett sprillans nytt och tjusigt hotell i centrum. Min chef och en annan kollega släppte förra veckan en bok som heter 'Monitoring and Evaluating the Good Governance in the Kosovo Security Sector' som dom jobbat på i tre år.
På onsdag ska jag följa en kollega på intervju med två huvudpersoner som jobbar på UNMIK där jag kommer assisterar som sekreterare under samtalet. Spännande ska det bli då det handlar om den legala aspekten av UNMIKs resolution 1244.
Gjilan
Llashtice
Jag och Rabije
Biblioteket i Prishtina
Solnedgång en eftermiddag
Kaffepaus på jobbet
Utanför kommunhuset i Klina
Kyrka i Klina med Moder Teresa staty
Förra helgen var jag i Llashtice och hälsade på. Jag och Qendresa strosade på stan och drack kaffe. Väldigt mysigt! Denna helg smälte den mesta snön bort i både Gjilan och Prishtina, vilket varmt välkomnades.
Veckorna bara rusar iväg och nu vet jag inte om jag hinner göra allt jag tänkt efter jobbet som jag har tänkt mig. Om en månad är jag på svensk mark, och avser att stanna på den en längre tid. Elin räknade ut hur länge jag varit borta nu och det är alldeles för länge! Det är det. Men bra jäkla upplevelser jag har haft/har denna tid utomlands!
I fredags drack jag och min kollega Sofije vin på en restaurang inne i Prishtina, ååh det satt fint! Sedan gick vi till en pub där livemusik spelades och pratade. Dagen efter bjöd hon med mig på en liten resa hem till hennes familj i Klina, en liten stad som ligger ca 20 minuter ifrån Peja. Hennes familj var så snälla och roliga! Behövde inte trösta mig alltför mycket över det faktum att familjen hemma i Sverige firade pappa som fyller 60 år imorgon! Sofijes familj räckte till gott och väl den stunden, vilket jag är tacksam för. Hennes farföräldrar i sjuttiofemårsåldern påminnde väldigt mycket om mina egna, hur dom älskade varandra, hjälpt och stöttat varandra och hur roligt de alltid haft. Fina människor!
Aldrig förut har jag då blivit bjuden på och druckit Raki klockan 9 på morgonen, det gör jag inte om nästa gång utan tackar då nej. Rött vin utspätt med Cola var inte heller någon favorit! Vädret var helt underbart och min vinterjacka får jag stå ut med i solen några dagar till, tills mamma kommer och hälsar på på lördag. Det ska bli så kul och saknar henne enormt! Stort plus är att hon tar med sig havregryn, som inte finns att få tag på här.
Imorgon vankas det konferens som min organisation ska anordna på ett sprillans nytt och tjusigt hotell i centrum. Min chef och en annan kollega släppte förra veckan en bok som heter 'Monitoring and Evaluating the Good Governance in the Kosovo Security Sector' som dom jobbat på i tre år.
På onsdag ska jag följa en kollega på intervju med två huvudpersoner som jobbar på UNMIK där jag kommer assisterar som sekreterare under samtalet. Spännande ska det bli då det handlar om den legala aspekten av UNMIKs resolution 1244.
Gjilan
Llashtice
Jag och Rabije
Biblioteket i Prishtina
Solnedgång en eftermiddag
Kaffepaus på jobbet
Utanför kommunhuset i Klina
Kyrka i Klina med Moder Teresa staty
Födelsedag, Pavarësia och bröllop på en helg
En fullspäckad helg måste jag säga,
började i torsdag med att det var min 22:a födelsedag. På natten drömde jag en hemsk dröm om att något fruktansvärt hände min mamma, jag vaknade mitt i natten av att jag grät. Jag har aldrig känns mig så ledsen och trött på samma gång. När jag insåg att det var en dröm la jag huvudet på kudden igen och ledsen som bara den somnade om. När jag vaknade på morgon kände jag mig dötrött och var svullen i ansiktet. Jag minns en gång att syrran berättade att hon vaknat en gång efter att ha drömt och kudden var alldeles blöt av tårar och att hon var svullen i ansiktet. Nu hände detta mig. Verkligen skumt.
När jag sedan gick över till grannarna innan jag åkte till jobbet så berättade jag för dom vad som hänt. De tröstade mig då med kunskapen om att gråta i sömnen innebär det motsatta, att några positivt kommer hända och att man kommer bli glad.
Vid lunch bestämde jag och min vän Faton att vi skulle dricka kaffe ihop, jag hann inte luncha med honom i och med att jag skulle fixa massa saker inför kvällen. När vi möttes på stora gatan i Prishtina centrum så hälsade vi som vanligt, sedan hoppar ARDITA fram i en chockrosa dunjacka!!! Det var inte en liten chock jag fick. Jag stod och gapade ett tag, sen skrek jag 'Nää, du är inte här, nää du är inte här!!!'. Jösses vilken överraskning det var för mig. Faton visste att hans flickvän skulle komma till Kosovo och hälsa på, men mig hade dom ljugit för och inte sagt något. Det där med att överraska folk, det är väldans kul och lika kul att bli överraskad. Jag fick tillbaka lite där efter att ha överraskat familjen med tidigare hemkomst ifrån Indien än planerat. Det där om drömmen kanske stämde trots allt.
Efter att ha fikat och umgåtts med Ardita och Faton i några timmar, skyndade jag mig hem för att bjuda grannfruarna och barnen på tårta.
Kvällen spenderades på kaféet där Burim jobbar My Day Caffe. Jag hyrde stället för kvällen och bjöd in massa olika människor som jag mött tidigare i Kosovo, flest var ifrån Summer University. Det var väldigt lyckat. Många kom och gav mig fina presenter, DJ:n var helt okej och tårtan var mumsig!
Efter att folk började dra sig hemåt, bestämde jag och mina kollegor på jobbet att vi skulle dra vidare och festa på en club, vi dansade till kl 3.
Dagen efter, på fredagen, var det Kosovo's självständighets dag, 4 år sedan dom utropade sig självständiga. På stan var det fullt ös med dans, försäljning av flaggor, snacks etc. Jag tog mig till kaféet för att hämta alla presenter, det var en väldigt lång resa tyckte jag sådär dagen efter.
På kvällen träffade jag Ardita och Faton. Vi åt middag på en liten restaurang som serverade traditionell albansk mat och det blev pasul, som nästan motsvarar svensk ärtsoppa. Sedan drog vi vidare till en club och dansade lite. Det bästa med hela den dagen var att vi hade ström nonstop utan strömavbrott. För att uppdaterar er om min vatten situation så har inte vattnet kommit tillbaka i kranen ännu, men i och med att det har varit plus grader i 3 dagar nu så hoppas jag på vatten inom de närmsta 24 timmarna!
Igår kväll var jag på ett bröllop med mina grannfamiljer. Det var en kusin på bröderna i husets sida som gifte sig. Bröllopsfesten höll på en jättefin restaurang, Afrim Muqiqi som är en känd sångare i Kosovo hade hyrts, det dansades, åts och dracks. Alla flickor, kvinnor, fruar går 100 % in för att göra sig fina för att gå på fest, kanske inte gick helt i min smak, men det är albanskstil i alla fall. Vad som inte heller gillades var att musiken spelades alldeles för högt och den sociala biten med att prata och socialisera sig försvann redan den första halvtimmen. Bara att le och se glad ut i det läget. Vi kom hem runt 3, vilket gjorde att jag kom lite senare till jobbet idag. Det är helt förståeligt från chefens sida, går man på bröllop så gör man. Hade trevligt med mina grannar denna afton!
Nu ska jag sova. God natt!
Söta Amela och jag på tårtkalaset hemma
Andra tårtkalaset på festen
Jag och DJ:n
Några av mina jobbarkompisar
Följde med Kumrije till hårfrisörskan
Tjejerna Erda och Amela
Brudparet med Kumrije och hennes söner
Här knappt hälften av mina grannar
började i torsdag med att det var min 22:a födelsedag. På natten drömde jag en hemsk dröm om att något fruktansvärt hände min mamma, jag vaknade mitt i natten av att jag grät. Jag har aldrig känns mig så ledsen och trött på samma gång. När jag insåg att det var en dröm la jag huvudet på kudden igen och ledsen som bara den somnade om. När jag vaknade på morgon kände jag mig dötrött och var svullen i ansiktet. Jag minns en gång att syrran berättade att hon vaknat en gång efter att ha drömt och kudden var alldeles blöt av tårar och att hon var svullen i ansiktet. Nu hände detta mig. Verkligen skumt.
När jag sedan gick över till grannarna innan jag åkte till jobbet så berättade jag för dom vad som hänt. De tröstade mig då med kunskapen om att gråta i sömnen innebär det motsatta, att några positivt kommer hända och att man kommer bli glad.
Vid lunch bestämde jag och min vän Faton att vi skulle dricka kaffe ihop, jag hann inte luncha med honom i och med att jag skulle fixa massa saker inför kvällen. När vi möttes på stora gatan i Prishtina centrum så hälsade vi som vanligt, sedan hoppar ARDITA fram i en chockrosa dunjacka!!! Det var inte en liten chock jag fick. Jag stod och gapade ett tag, sen skrek jag 'Nää, du är inte här, nää du är inte här!!!'. Jösses vilken överraskning det var för mig. Faton visste att hans flickvän skulle komma till Kosovo och hälsa på, men mig hade dom ljugit för och inte sagt något. Det där med att överraska folk, det är väldans kul och lika kul att bli överraskad. Jag fick tillbaka lite där efter att ha överraskat familjen med tidigare hemkomst ifrån Indien än planerat. Det där om drömmen kanske stämde trots allt.
Efter att ha fikat och umgåtts med Ardita och Faton i några timmar, skyndade jag mig hem för att bjuda grannfruarna och barnen på tårta.
Kvällen spenderades på kaféet där Burim jobbar My Day Caffe. Jag hyrde stället för kvällen och bjöd in massa olika människor som jag mött tidigare i Kosovo, flest var ifrån Summer University. Det var väldigt lyckat. Många kom och gav mig fina presenter, DJ:n var helt okej och tårtan var mumsig!
Efter att folk började dra sig hemåt, bestämde jag och mina kollegor på jobbet att vi skulle dra vidare och festa på en club, vi dansade till kl 3.
Dagen efter, på fredagen, var det Kosovo's självständighets dag, 4 år sedan dom utropade sig självständiga. På stan var det fullt ös med dans, försäljning av flaggor, snacks etc. Jag tog mig till kaféet för att hämta alla presenter, det var en väldigt lång resa tyckte jag sådär dagen efter.
På kvällen träffade jag Ardita och Faton. Vi åt middag på en liten restaurang som serverade traditionell albansk mat och det blev pasul, som nästan motsvarar svensk ärtsoppa. Sedan drog vi vidare till en club och dansade lite. Det bästa med hela den dagen var att vi hade ström nonstop utan strömavbrott. För att uppdaterar er om min vatten situation så har inte vattnet kommit tillbaka i kranen ännu, men i och med att det har varit plus grader i 3 dagar nu så hoppas jag på vatten inom de närmsta 24 timmarna!
Igår kväll var jag på ett bröllop med mina grannfamiljer. Det var en kusin på bröderna i husets sida som gifte sig. Bröllopsfesten höll på en jättefin restaurang, Afrim Muqiqi som är en känd sångare i Kosovo hade hyrts, det dansades, åts och dracks. Alla flickor, kvinnor, fruar går 100 % in för att göra sig fina för att gå på fest, kanske inte gick helt i min smak, men det är albanskstil i alla fall. Vad som inte heller gillades var att musiken spelades alldeles för högt och den sociala biten med att prata och socialisera sig försvann redan den första halvtimmen. Bara att le och se glad ut i det läget. Vi kom hem runt 3, vilket gjorde att jag kom lite senare till jobbet idag. Det är helt förståeligt från chefens sida, går man på bröllop så gör man. Hade trevligt med mina grannar denna afton!
Nu ska jag sova. God natt!
Söta Amela och jag på tårtkalaset hemma
Andra tårtkalaset på festen
Jag och DJ:n
Några av mina jobbarkompisar
Följde med Kumrije till hårfrisörskan
Tjejerna Erda och Amela
Brudparet med Kumrije och hennes söner
Här knappt hälften av mina grannar
Jedra veder
Mirebrema!
Since I am in Llashtice and there three letters aao in Swedish doesn't exist on the keyboard here I find it easier to write in English. This will at least make some of my international friends pleased. On Friday, me and my colleage Sofije and her sister went out on a club. There were nice music and the atmosphere as well. Though, after repeating one particular song for the forth time, we decided to leave the place. After some cosideration we came to the conclusion that the bed was more tempting than going to another club for dancing. Right decision I think, feel to old to actually stay out all night on a club.
Since I am in Llashtice and there three letters aao in Swedish doesn't exist on the keyboard here I find it easier to write in English. This will at least make some of my international friends pleased. On Friday, me and my colleage Sofije and her sister went out on a club. There were nice music and the atmosphere as well. Though, after repeating one particular song for the forth time, we decided to leave the place. After some cosideration we came to the conclusion that the bed was more tempting than going to another club for dancing. Right decision I think, feel to old to actually stay out all night on a club.
On Saturday I went to Gjilan with Faton, since he and his friends had access to a car, more smooth than going with the bus. On the road, we listened to music and sang, had a really good time!
Rabije had went to her family in another village and was not at home as I arrived. She came the other day because she really wanted to meet her oldest daughter who were home for visit : )
At the moment I am trying to recover from a horrible cold. I have never felt this kind of pain in my throat that I have now. Feel like I have one thousand knives in the throat and when coughing, there is nothing to cough.
In addition, I have no water in my appartment, let's say until the beautiful day the weather will turn into warmer. The water has frozen somewhere in the pipes and it cannot be repaired. This makes me feel really handicaped. Even if I have my neighbours to go to, I don't feel that comfortable if I need to go to their bathrum in the middle of the night. Anyhow, the only thing I can do it to pray to the weather Gods, I guess.
One lovely news that I have is that my friend Tereze from Prague, who studied at Linnaeus University some semesters ago, is PREGNANT! I was so happy when she told me and I wish her all the best! : )
Over and Out
Jippi!
Jaaaa!
Fick precis reda på att mamma kommer komma till Kosovo med ett resesällskap, Remzije och hennes dotter Gresa! Kuuul! Remzije är det som äger lägenheten jag bor i och är god vän med min familj. Mina grannar här, särskilt Remzijes svägerskor, är väldigt glad över nyheten. Vi kommer ha väldigt trevligt den veckan. Min mor har redan börjat tänka på vad hon ska ha med sig hit, det gäller att vara ute i god tid minsann.
Vad som verkligen behövs tas med är osthyvlar, det finns inte att få tag på här. Undrar hur människor här skär osten liksom.
Jag och Kumrije (svägerska)
Fick precis reda på att mamma kommer komma till Kosovo med ett resesällskap, Remzije och hennes dotter Gresa! Kuuul! Remzije är det som äger lägenheten jag bor i och är god vän med min familj. Mina grannar här, särskilt Remzijes svägerskor, är väldigt glad över nyheten. Vi kommer ha väldigt trevligt den veckan. Min mor har redan börjat tänka på vad hon ska ha med sig hit, det gäller att vara ute i god tid minsann.
Vad som verkligen behövs tas med är osthyvlar, det finns inte att få tag på här. Undrar hur människor här skär osten liksom.
Jag och Kumrije (svägerska)
Drar en lång, sammanfattande suck
Hejsan Hallååå!
Jaa.. vart ska jag börja. Det har hänt mycket det senaste dygnet. Till och börja med hände det en liten incident när jag hade duschat klart här om dagen. Skulle vrida av kall- och varmvatten tappen. Man kan argumentera för att jag var för stark, eller så håller man på mitt argument - brist på kvalitet. När jag skulle stänga av varmvattenstappen så rök den av och plöstligt stod jag där naken och höll den i handen. Blev orolig över tanken på att vara utan varmvatten och inte kunna duscha mer. Men, som tur är, har jag en väldigt händig granne som kom över och fixade det. Kunde varit värre, nästa gång ska jag bara vrida om tappen lite försiktigt. Men min allra första reflektion över detta var att saker och ting i detta land ser oftast bra ut, men i verkligheten och långsiktigt så är det väldigt få ting som är hållbara.
Igår var jag på gymmet. Det var väldigt skönt att äntligen komma igång efter ett antal månader utan fysisk aktivitet där pulsen rusar iväg. Eftersom jag hade glömt handduk åkte jag hem för att duscha istället. Mycket bättre att duscha hemma tänkte jag också, eftersom gymmets dusch ligger på entréplan och omklädningsrummet en trappa upp, vilket kändes krångligt. Väl hemma i duschen så skulle det också krånlga. Mellan schamponering och balsamering(?) så stängdes vattet av. Jag kom allstå hem en dum tid på dygnet då vattnet ofta stängs av i några timmar, vilket jag inte hade en tanke på.
Efter jobbet idag var jag och fixade om mina naglar eftersom att materialet på de flesta naglarna hade släppt i kanterna. Gick dit tillsammans med min kollega, dels för att ha sällskap med mig och dels så hon kunde översätta. Kvinnan sa att det är kylan som gör att materialet lossnar, sedan sa hon att jag hade någon slags olja i min hud på mina händer, som också bidrog till detta. Har aldrig hört talas om det sist nämnda men vad kan jag om naglar.
Inget slår vatten-krånglet som inträffade igår. Vanligtvis finns inte vatten i kranarna på kvällar/nätter här. Det är förnärvarande -13 grader i Kosovo och när jag inte kunde diska efter frukosten i morse så insåg jag att det inte bådade gott. Vattenrören till min lägenhet har med all sannolikhet frusit. Jag kan inte gå på toa, duscha, diska eller tvätta händerna just nu, vilket känns lite jobbigt. Tur är att jag har flera grannar här som jag kan gå till vars rör inte har frusit, vad hade jag tagit mig till om jag inte hade dom : )
Ikväll blev jag inbjuden på middag hos svägerskan Nasibe, hon bjöd på pasul, vilket ungefär motsvarar ärtsoppa, fast den är mycket godare. Nu har jag tänt i min lilla kamin och ska krypa ner i sängen.
Naten e mire!
Bild från konferensen om 'Protection of Personal Data' som hölls i
EU Information and Cultural Centre's lokal. Längst till höger är min
chef Florian Qehaja, son till Ramadan Qehaja, som är känd efter att
ha varit en av de högst rankade generalerna i former Yugoslav
National Army (JNA) och hans expertis inom militär- och säkerhets-
frågor.
'European Commission Liaison Office to Kosovo'
Jaa.. vart ska jag börja. Det har hänt mycket det senaste dygnet. Till och börja med hände det en liten incident när jag hade duschat klart här om dagen. Skulle vrida av kall- och varmvatten tappen. Man kan argumentera för att jag var för stark, eller så håller man på mitt argument - brist på kvalitet. När jag skulle stänga av varmvattenstappen så rök den av och plöstligt stod jag där naken och höll den i handen. Blev orolig över tanken på att vara utan varmvatten och inte kunna duscha mer. Men, som tur är, har jag en väldigt händig granne som kom över och fixade det. Kunde varit värre, nästa gång ska jag bara vrida om tappen lite försiktigt. Men min allra första reflektion över detta var att saker och ting i detta land ser oftast bra ut, men i verkligheten och långsiktigt så är det väldigt få ting som är hållbara.
Igår var jag på gymmet. Det var väldigt skönt att äntligen komma igång efter ett antal månader utan fysisk aktivitet där pulsen rusar iväg. Eftersom jag hade glömt handduk åkte jag hem för att duscha istället. Mycket bättre att duscha hemma tänkte jag också, eftersom gymmets dusch ligger på entréplan och omklädningsrummet en trappa upp, vilket kändes krångligt. Väl hemma i duschen så skulle det också krånlga. Mellan schamponering och balsamering(?) så stängdes vattet av. Jag kom allstå hem en dum tid på dygnet då vattnet ofta stängs av i några timmar, vilket jag inte hade en tanke på.
Efter jobbet idag var jag och fixade om mina naglar eftersom att materialet på de flesta naglarna hade släppt i kanterna. Gick dit tillsammans med min kollega, dels för att ha sällskap med mig och dels så hon kunde översätta. Kvinnan sa att det är kylan som gör att materialet lossnar, sedan sa hon att jag hade någon slags olja i min hud på mina händer, som också bidrog till detta. Har aldrig hört talas om det sist nämnda men vad kan jag om naglar.
Inget slår vatten-krånglet som inträffade igår. Vanligtvis finns inte vatten i kranarna på kvällar/nätter här. Det är förnärvarande -13 grader i Kosovo och när jag inte kunde diska efter frukosten i morse så insåg jag att det inte bådade gott. Vattenrören till min lägenhet har med all sannolikhet frusit. Jag kan inte gå på toa, duscha, diska eller tvätta händerna just nu, vilket känns lite jobbigt. Tur är att jag har flera grannar här som jag kan gå till vars rör inte har frusit, vad hade jag tagit mig till om jag inte hade dom : )
Ikväll blev jag inbjuden på middag hos svägerskan Nasibe, hon bjöd på pasul, vilket ungefär motsvarar ärtsoppa, fast den är mycket godare. Nu har jag tänt i min lilla kamin och ska krypa ner i sängen.
Naten e mire!
Bild från konferensen om 'Protection of Personal Data' som hölls i
EU Information and Cultural Centre's lokal. Längst till höger är min
chef Florian Qehaja, son till Ramadan Qehaja, som är känd efter att
ha varit en av de högst rankade generalerna i former Yugoslav
National Army (JNA) och hans expertis inom militär- och säkerhets-
frågor.
'European Commission Liaison Office to Kosovo'
Jag ser det snöar
Helgen spenderade jag återigen i Llashticë, Gjilan hos min albanska familj. Rabije fyllde år på fredagen, vilket firades med kaffe, te, snacks, bullar och tårta. Alla grannfruar kom över på firandet och som vanligt efter 15 minuter drog skvallrandet igång mellan dem, typiskt oss av det kvinnliga könet.
På kvällen skulle Qëndresa och hennes kompisar gå på sin första albanska fest, min kanske 5:e. Hon och hennes kompisar var väldans ivriga och förväntansfulla på hur kvällen skulle utforma sig. Artisten Labinot Tahiri stod på scen och sjöng sånger i traditionell stil. Då det var alldeles för mycket folk i den lilla lokalen gick det inte att dansa traditionellt som dem gör runt i ring, vilket jag tycker är lite kul eftersom det finns olika stilar och takter, istället stod man på ett och samma ställe och försökte röra på höfter och armar och svettades som en jag vet inte vad. Det var en rolig upplevelse att gå dit med galna 17-åringar, men tror att om jag kommer gå på en liknande fest i framtiden kommer att göra det i Sverige där lokalerna är större, rökfria samt gå med mina jämgamla. När vi skulle ta taxi hem stod vi utanför festlokalen och väntade och såg då alla fönster på huset som var halvöppna och utifrån det välde ånga och värme. Hade man kommit gående förbi utan att höra att det var fest, hade man nog kunnat tro att det brann där inne. Vi denna tidpunkt hade det också börjat regna… vilket resulterade i slask och blask.
På lördagen åkte vi bussen in till Gjilan och hälsade på Rabijes syster Hasbije och hennes två små söner Altin och Anes. Riktigt goa och energifyllda killar det, aldrig en lugn stund och det kändes som om jag var hemma och busade med Hugo och Theo. Senare gick vi lite på stan, följt av att vi åkte hem alla tillsammans.
På söndagen lagade jag och Qëndresa lasagne till lunch och sen åkte jag in till Gjilan runt 15 och träffade Faton, Qëndresas kusin och drack kaffe med han och hans kompisar. Efter det tog jag bussen till Pristhina igen.
Praktiken går väldigt bra! Just nu sitter jag och letar statistik på Balkanländernas militära årsbudget och gör te, städar i hyllorna och lite annat smått och gott. På fredag hålls en konferens av the Agency for Protection of Personal Data som ska handla om "Progress made for the protection of personal data in Kosovo". Kommer bli intressant det!
3 saker som jag gillar med Kosovo just nu: att det nagelförstärkning och fransk manikyr kostar runt 130 SEK, att man kan steka suxhuk på värmekaminen när strömmen har gått och att det finns WASA knäckebröd.
Over and Out!
Snyggaste och mest moderna lägenheten i Prishtina tror jag!
Rabije, nëna ime ka ditëlindjen, Shumë urimë!
Desa, jag och Lumturie
Slask i Gjilan
Altin, Anes och Rabije
Altin ville dansa
Huvudgatan i Pristhina
Grand Hotel Prishtina
Idag, 25 januari, snöade det mängder. Tog 30 minuter att åka hem
med bussen istället för 10 minuter.
Ema në Prishtinë
Hej hallå!
Nu har jag äntligen fått internet till lägenheten i Kosovo, därav fick ni vänta på uppdateringar om vad som händer i mitt liv just nu. Efter att ha landat med min vän Louise på Landvetters flygplats har allting gått väldigt fort. Det faktum att jag överraskade min familj och bästa vänner är något utav det roligaste jag har gjort. Har aldrig sett min syster i en sådan chock som när hon såg mig i dörröppningen och frågade efter en stund om jag skulle åka tillbaka till Indien, som om hon vore mitt i en simmig dröm. Elin och Carros lidande ansiktsuttryck när jag klev in i TV-rummet eller när jag satt där i soffan, som om någon drog ur kniven ur deras hjärtan. Det låter mysko, men faktiskt så är det såhär jag upplevde det. Med andra ord var dom otroligt förvånade men glada över att få träffa indianen som egentligen skulle åkt tillbaka till Bhadohi efter att ha lämnat Louise i Mumbai.
Alltså, är jag nu inne på min sista termin på Peace- and Development Studies vid Linnéuniversitet i Växjö. Jag valde att denna termin praktisera utomlands och nu är jag alltså på en organisation som heter Kosovar Centre for Security Studies (qkss.org) i Kosovo och planerar att göra så de kommande 14 veckorna. Kosovo är inget nytt för mig generellt eftersom detta är min 8:e gång i landet, andra gången i huvudstaden Prishtina. Jag bor i en sprillans ny och modern lägenhet i Pristhina som jag får hyra av en familj som jag känner hemigfrån Värnamo. Det är ca 3 km till centrum och jag åker buss till och från praktiken. De flesta jag har träffat beklagar sig över att jag bor så långt i från stan, men faktum är att jag har åkt buss till och från skolan hela min uppväxt, så det är inget jag grämer mig över. Familjerna som bor granne med mig i huset är helt underbara! Varje dag träffas vi och dricker kaffe, eller bjuder dom insisterande på mat. Stort plus är också att svägerskorna hjälper mig att tända i kamminen, det är inget min far har lärt mig. Det har han fått i bakläxa må ni veta. Min största utmaning just nu är att kommunicera på albanska eftersom familjemedlemmarna i huset inte kan engelska, men det går bra tycker jag.
På praktiken har jag mjukstartat lite nu och framöver kommer det fler uppgifter till mig. Just nu skriver jag en introduktion till en rapport som handlar om NATO's Partnership for Peace. Senare kommer jag att få delta i konferenser, intervjuer, redigera och hjälpa till med rapporterna som skrivs. Det kommer säkerligen att bli lärorikt och har redan etablerat några kontakter på ambassad och organisationer!
Jag har redan efter en vecka träffat de flesta vänner som jag fick i samband med Prishtina International Summer University från i somras. Jag hänger mycket på Burim's kafé och dricker kaffe och tjötar. Roligt är det också att jag varje dag träffar en eller två som jag känner på stan när jag går på lunch eller går hem ifrån jobbet.
I helgen var jag hos min allra käraste familj i Llashticë. Känner mig alltid som hemma där och jag älskar lantlivet och den familjära atmosfären, det gör starkare avtryck på mig för varje gång jag hälsar på. Det luktar koskit, täcket är tungt som bly, teet är sött och jag har fått en ny vän som jag till och med ska få namnge, en liten kalv, haha :) Nästa helg fyller mamma Rabije år och jag och Qendresa ska gå på konsert!
Jag besökte också ungdomarna som från Nätverket i Tånnö får hjälp ekonomiskt till gymnasiestudier. Alla är så tacksamma och glada över att stipendiefonden finns och berömmer människorna i Tånnö för deras hjälp och engagemang i Kosovo, det värmer i mångas hjärtan!
Tung! (Hejdå på albanska)
Kallt kallt kallt!
Festa, jag och Burim på My Day Caffe
Rabije gör petlla
Lilla Veli!
Grabbarna vilar
Min lilla ko!
Nu har jag äntligen fått internet till lägenheten i Kosovo, därav fick ni vänta på uppdateringar om vad som händer i mitt liv just nu. Efter att ha landat med min vän Louise på Landvetters flygplats har allting gått väldigt fort. Det faktum att jag överraskade min familj och bästa vänner är något utav det roligaste jag har gjort. Har aldrig sett min syster i en sådan chock som när hon såg mig i dörröppningen och frågade efter en stund om jag skulle åka tillbaka till Indien, som om hon vore mitt i en simmig dröm. Elin och Carros lidande ansiktsuttryck när jag klev in i TV-rummet eller när jag satt där i soffan, som om någon drog ur kniven ur deras hjärtan. Det låter mysko, men faktiskt så är det såhär jag upplevde det. Med andra ord var dom otroligt förvånade men glada över att få träffa indianen som egentligen skulle åkt tillbaka till Bhadohi efter att ha lämnat Louise i Mumbai.
Alltså, är jag nu inne på min sista termin på Peace- and Development Studies vid Linnéuniversitet i Växjö. Jag valde att denna termin praktisera utomlands och nu är jag alltså på en organisation som heter Kosovar Centre for Security Studies (qkss.org) i Kosovo och planerar att göra så de kommande 14 veckorna. Kosovo är inget nytt för mig generellt eftersom detta är min 8:e gång i landet, andra gången i huvudstaden Prishtina. Jag bor i en sprillans ny och modern lägenhet i Pristhina som jag får hyra av en familj som jag känner hemigfrån Värnamo. Det är ca 3 km till centrum och jag åker buss till och från praktiken. De flesta jag har träffat beklagar sig över att jag bor så långt i från stan, men faktum är att jag har åkt buss till och från skolan hela min uppväxt, så det är inget jag grämer mig över. Familjerna som bor granne med mig i huset är helt underbara! Varje dag träffas vi och dricker kaffe, eller bjuder dom insisterande på mat. Stort plus är också att svägerskorna hjälper mig att tända i kamminen, det är inget min far har lärt mig. Det har han fått i bakläxa må ni veta. Min största utmaning just nu är att kommunicera på albanska eftersom familjemedlemmarna i huset inte kan engelska, men det går bra tycker jag.
På praktiken har jag mjukstartat lite nu och framöver kommer det fler uppgifter till mig. Just nu skriver jag en introduktion till en rapport som handlar om NATO's Partnership for Peace. Senare kommer jag att få delta i konferenser, intervjuer, redigera och hjälpa till med rapporterna som skrivs. Det kommer säkerligen att bli lärorikt och har redan etablerat några kontakter på ambassad och organisationer!
Jag har redan efter en vecka träffat de flesta vänner som jag fick i samband med Prishtina International Summer University från i somras. Jag hänger mycket på Burim's kafé och dricker kaffe och tjötar. Roligt är det också att jag varje dag träffar en eller två som jag känner på stan när jag går på lunch eller går hem ifrån jobbet.
I helgen var jag hos min allra käraste familj i Llashticë. Känner mig alltid som hemma där och jag älskar lantlivet och den familjära atmosfären, det gör starkare avtryck på mig för varje gång jag hälsar på. Det luktar koskit, täcket är tungt som bly, teet är sött och jag har fått en ny vän som jag till och med ska få namnge, en liten kalv, haha :) Nästa helg fyller mamma Rabije år och jag och Qendresa ska gå på konsert!
Jag besökte också ungdomarna som från Nätverket i Tånnö får hjälp ekonomiskt till gymnasiestudier. Alla är så tacksamma och glada över att stipendiefonden finns och berömmer människorna i Tånnö för deras hjälp och engagemang i Kosovo, det värmer i mångas hjärtan!
Tung! (Hejdå på albanska)
Kallt kallt kallt!
Festa, jag och Burim på My Day Caffe
Rabije gör petlla
Lilla Veli!
Grabbarna vilar
Min lilla ko!
