Paragliding utanför Prishtina
Tungjatjeta!
Helgen var fartfylld minsann. Började med utgång i fredags vilket resulterade i hemkomst klockan 05.00. Trötta som aldriga förr tog vi oss till busstationen i Prishtina och åkte till Ferizaj, en kollegas hemstad, därifrån tog vi bil till en by som heter Budrigë, där det var meningen att vi skulle prova på skärmflygning som är en flygskärm som fotstartas. Det misslyckades på grund av att vinden inte var bra för flygningen, vi inväntade 'the perfect moment' i ca två timmar. Besvikna åkte vi till min skräddare i Gjilan och jag provade brudtärneklänningen inför sista finishingen. Den verkar bli perfekt! Efter det åkte vi tillbaka till Ferizaj och åt middag på en mysig restaurang. Dötrötta åkte vi hem till Prishtina på natten. Söndagen vaknade vi tidigt och åkte till ett ställe utanför Prishtina, och där kunde vi genomföra skärmflygningen med teamet. Jag var jävla nervös innan starten och då man skulle springa så fort vi bara kunde. Innan landning gjorde killen så att vi gungade hejvilt, tog ut svängarna helt och jag mådde lite illa. Men det var en underbar känsla att sväva lugnt och fint i luften annars! På eftermiddagen bestämde vi oss för att ta oss till Germia i utkanten av Prishtina för att rida på hästar, tjejerna hade tidigare inte gjort det. Jag gick med på att ta den lite mer vildare hästen eftersom jag red på ridskola när jag var mindre. Men jag kan inte säga att det gick så bra, hästen vill galoppera men inte jag, i och med brist på skyddsväst och hjälm. Men det var trevligt att strosa omkring i parken med vännerna på hästryggarna.
Veckorna bara rusar i fart nu och detta är min sista vecka som prakikant i Kosovo. Det känns väldigt vemodigt. Just som allt är som bäst, när man har kommit in i organisationens verksamhet och trivs med kollegorna, vädret har slagit om från den förfärliga vinterkylan till 20 grader celsius och skinande sol, så ska man åka hem. Samtidigt ska det bli så himla kul att komma hem till alla nära och kära igen. Som jag har saknat alla, särskilt syskonbarnen. Alice springer runt med en leksaksmobil i örat och säger att det är Emma hon pratar med.
Det är dags att vända sida och inleda ett nytt kapitel, nämligen att skriva ihop min C-uppsats, det måste bara göras. Det kommer att bli några tuffa månader i biblioteket på universitetet men ser framemot en intressant uppsats. Längtar gör jag också till systers bröllop och det ska bli så kul med allt fix och don innan den stora dagen. Brudtärneklännigen och brudnäbbarnas klänningar är klara denna vecka.
Budrigë
Prishtina
Tjejerna och de två flyginstruktörerna
Helgen var fartfylld minsann. Började med utgång i fredags vilket resulterade i hemkomst klockan 05.00. Trötta som aldriga förr tog vi oss till busstationen i Prishtina och åkte till Ferizaj, en kollegas hemstad, därifrån tog vi bil till en by som heter Budrigë, där det var meningen att vi skulle prova på skärmflygning som är en flygskärm som fotstartas. Det misslyckades på grund av att vinden inte var bra för flygningen, vi inväntade 'the perfect moment' i ca två timmar. Besvikna åkte vi till min skräddare i Gjilan och jag provade brudtärneklänningen inför sista finishingen. Den verkar bli perfekt! Efter det åkte vi tillbaka till Ferizaj och åt middag på en mysig restaurang. Dötrötta åkte vi hem till Prishtina på natten. Söndagen vaknade vi tidigt och åkte till ett ställe utanför Prishtina, och där kunde vi genomföra skärmflygningen med teamet. Jag var jävla nervös innan starten och då man skulle springa så fort vi bara kunde. Innan landning gjorde killen så att vi gungade hejvilt, tog ut svängarna helt och jag mådde lite illa. Men det var en underbar känsla att sväva lugnt och fint i luften annars! På eftermiddagen bestämde vi oss för att ta oss till Germia i utkanten av Prishtina för att rida på hästar, tjejerna hade tidigare inte gjort det. Jag gick med på att ta den lite mer vildare hästen eftersom jag red på ridskola när jag var mindre. Men jag kan inte säga att det gick så bra, hästen vill galoppera men inte jag, i och med brist på skyddsväst och hjälm. Men det var trevligt att strosa omkring i parken med vännerna på hästryggarna.
Veckorna bara rusar i fart nu och detta är min sista vecka som prakikant i Kosovo. Det känns väldigt vemodigt. Just som allt är som bäst, när man har kommit in i organisationens verksamhet och trivs med kollegorna, vädret har slagit om från den förfärliga vinterkylan till 20 grader celsius och skinande sol, så ska man åka hem. Samtidigt ska det bli så himla kul att komma hem till alla nära och kära igen. Som jag har saknat alla, särskilt syskonbarnen. Alice springer runt med en leksaksmobil i örat och säger att det är Emma hon pratar med.
Det är dags att vända sida och inleda ett nytt kapitel, nämligen att skriva ihop min C-uppsats, det måste bara göras. Det kommer att bli några tuffa månader i biblioteket på universitetet men ser framemot en intressant uppsats. Längtar gör jag också till systers bröllop och det ska bli så kul med allt fix och don innan den stora dagen. Brudtärneklännigen och brudnäbbarnas klänningar är klara denna vecka.
Budrigë
Prishtina
Tjejerna och de två flyginstruktörerna
Kommentarer
Postat av: Hanna
Åhh vilka äventyr du får uppleva Kååven! Glad att du kommer hem snart så vi kan ses :) Kraaaam <3
Trackback
