Paragliding utanför Prishtina
Tungjatjeta!
Helgen var fartfylld minsann. Började med utgång i fredags vilket resulterade i hemkomst klockan 05.00. Trötta som aldriga förr tog vi oss till busstationen i Prishtina och åkte till Ferizaj, en kollegas hemstad, därifrån tog vi bil till en by som heter Budrigë, där det var meningen att vi skulle prova på skärmflygning som är en flygskärm som fotstartas. Det misslyckades på grund av att vinden inte var bra för flygningen, vi inväntade 'the perfect moment' i ca två timmar. Besvikna åkte vi till min skräddare i Gjilan och jag provade brudtärneklänningen inför sista finishingen. Den verkar bli perfekt! Efter det åkte vi tillbaka till Ferizaj och åt middag på en mysig restaurang. Dötrötta åkte vi hem till Prishtina på natten. Söndagen vaknade vi tidigt och åkte till ett ställe utanför Prishtina, och där kunde vi genomföra skärmflygningen med teamet. Jag var jävla nervös innan starten och då man skulle springa så fort vi bara kunde. Innan landning gjorde killen så att vi gungade hejvilt, tog ut svängarna helt och jag mådde lite illa. Men det var en underbar känsla att sväva lugnt och fint i luften annars! På eftermiddagen bestämde vi oss för att ta oss till Germia i utkanten av Prishtina för att rida på hästar, tjejerna hade tidigare inte gjort det. Jag gick med på att ta den lite mer vildare hästen eftersom jag red på ridskola när jag var mindre. Men jag kan inte säga att det gick så bra, hästen vill galoppera men inte jag, i och med brist på skyddsväst och hjälm. Men det var trevligt att strosa omkring i parken med vännerna på hästryggarna.
Veckorna bara rusar i fart nu och detta är min sista vecka som prakikant i Kosovo. Det känns väldigt vemodigt. Just som allt är som bäst, när man har kommit in i organisationens verksamhet och trivs med kollegorna, vädret har slagit om från den förfärliga vinterkylan till 20 grader celsius och skinande sol, så ska man åka hem. Samtidigt ska det bli så himla kul att komma hem till alla nära och kära igen. Som jag har saknat alla, särskilt syskonbarnen. Alice springer runt med en leksaksmobil i örat och säger att det är Emma hon pratar med.
Det är dags att vända sida och inleda ett nytt kapitel, nämligen att skriva ihop min C-uppsats, det måste bara göras. Det kommer att bli några tuffa månader i biblioteket på universitetet men ser framemot en intressant uppsats. Längtar gör jag också till systers bröllop och det ska bli så kul med allt fix och don innan den stora dagen. Brudtärneklännigen och brudnäbbarnas klänningar är klara denna vecka.
Budrigë
Prishtina
Tjejerna och de två flyginstruktörerna
Helgen var fartfylld minsann. Började med utgång i fredags vilket resulterade i hemkomst klockan 05.00. Trötta som aldriga förr tog vi oss till busstationen i Prishtina och åkte till Ferizaj, en kollegas hemstad, därifrån tog vi bil till en by som heter Budrigë, där det var meningen att vi skulle prova på skärmflygning som är en flygskärm som fotstartas. Det misslyckades på grund av att vinden inte var bra för flygningen, vi inväntade 'the perfect moment' i ca två timmar. Besvikna åkte vi till min skräddare i Gjilan och jag provade brudtärneklänningen inför sista finishingen. Den verkar bli perfekt! Efter det åkte vi tillbaka till Ferizaj och åt middag på en mysig restaurang. Dötrötta åkte vi hem till Prishtina på natten. Söndagen vaknade vi tidigt och åkte till ett ställe utanför Prishtina, och där kunde vi genomföra skärmflygningen med teamet. Jag var jävla nervös innan starten och då man skulle springa så fort vi bara kunde. Innan landning gjorde killen så att vi gungade hejvilt, tog ut svängarna helt och jag mådde lite illa. Men det var en underbar känsla att sväva lugnt och fint i luften annars! På eftermiddagen bestämde vi oss för att ta oss till Germia i utkanten av Prishtina för att rida på hästar, tjejerna hade tidigare inte gjort det. Jag gick med på att ta den lite mer vildare hästen eftersom jag red på ridskola när jag var mindre. Men jag kan inte säga att det gick så bra, hästen vill galoppera men inte jag, i och med brist på skyddsväst och hjälm. Men det var trevligt att strosa omkring i parken med vännerna på hästryggarna.
Veckorna bara rusar i fart nu och detta är min sista vecka som prakikant i Kosovo. Det känns väldigt vemodigt. Just som allt är som bäst, när man har kommit in i organisationens verksamhet och trivs med kollegorna, vädret har slagit om från den förfärliga vinterkylan till 20 grader celsius och skinande sol, så ska man åka hem. Samtidigt ska det bli så himla kul att komma hem till alla nära och kära igen. Som jag har saknat alla, särskilt syskonbarnen. Alice springer runt med en leksaksmobil i örat och säger att det är Emma hon pratar med.
Det är dags att vända sida och inleda ett nytt kapitel, nämligen att skriva ihop min C-uppsats, det måste bara göras. Det kommer att bli några tuffa månader i biblioteket på universitetet men ser framemot en intressant uppsats. Längtar gör jag också till systers bröllop och det ska bli så kul med allt fix och don innan den stora dagen. Brudtärneklännigen och brudnäbbarnas klänningar är klara denna vecka.
Budrigë
Prishtina
Tjejerna och de två flyginstruktörerna
Utflykt till Klina
Hej hej!
Förra helgen var jag i Llashtice och hälsade på. Jag och Qendresa strosade på stan och drack kaffe. Väldigt mysigt! Denna helg smälte den mesta snön bort i både Gjilan och Prishtina, vilket varmt välkomnades.
Veckorna bara rusar iväg och nu vet jag inte om jag hinner göra allt jag tänkt efter jobbet som jag har tänkt mig. Om en månad är jag på svensk mark, och avser att stanna på den en längre tid. Elin räknade ut hur länge jag varit borta nu och det är alldeles för länge! Det är det. Men bra jäkla upplevelser jag har haft/har denna tid utomlands!
I fredags drack jag och min kollega Sofije vin på en restaurang inne i Prishtina, ååh det satt fint! Sedan gick vi till en pub där livemusik spelades och pratade. Dagen efter bjöd hon med mig på en liten resa hem till hennes familj i Klina, en liten stad som ligger ca 20 minuter ifrån Peja. Hennes familj var så snälla och roliga! Behövde inte trösta mig alltför mycket över det faktum att familjen hemma i Sverige firade pappa som fyller 60 år imorgon! Sofijes familj räckte till gott och väl den stunden, vilket jag är tacksam för. Hennes farföräldrar i sjuttiofemårsåldern påminnde väldigt mycket om mina egna, hur dom älskade varandra, hjälpt och stöttat varandra och hur roligt de alltid haft. Fina människor!
Aldrig förut har jag då blivit bjuden på och druckit Raki klockan 9 på morgonen, det gör jag inte om nästa gång utan tackar då nej. Rött vin utspätt med Cola var inte heller någon favorit! Vädret var helt underbart och min vinterjacka får jag stå ut med i solen några dagar till, tills mamma kommer och hälsar på på lördag. Det ska bli så kul och saknar henne enormt! Stort plus är att hon tar med sig havregryn, som inte finns att få tag på här.
Imorgon vankas det konferens som min organisation ska anordna på ett sprillans nytt och tjusigt hotell i centrum. Min chef och en annan kollega släppte förra veckan en bok som heter 'Monitoring and Evaluating the Good Governance in the Kosovo Security Sector' som dom jobbat på i tre år.
På onsdag ska jag följa en kollega på intervju med två huvudpersoner som jobbar på UNMIK där jag kommer assisterar som sekreterare under samtalet. Spännande ska det bli då det handlar om den legala aspekten av UNMIKs resolution 1244.
Gjilan
Llashtice
Jag och Rabije
Biblioteket i Prishtina
Solnedgång en eftermiddag
Kaffepaus på jobbet
Utanför kommunhuset i Klina
Kyrka i Klina med Moder Teresa staty
Förra helgen var jag i Llashtice och hälsade på. Jag och Qendresa strosade på stan och drack kaffe. Väldigt mysigt! Denna helg smälte den mesta snön bort i både Gjilan och Prishtina, vilket varmt välkomnades.
Veckorna bara rusar iväg och nu vet jag inte om jag hinner göra allt jag tänkt efter jobbet som jag har tänkt mig. Om en månad är jag på svensk mark, och avser att stanna på den en längre tid. Elin räknade ut hur länge jag varit borta nu och det är alldeles för länge! Det är det. Men bra jäkla upplevelser jag har haft/har denna tid utomlands!
I fredags drack jag och min kollega Sofije vin på en restaurang inne i Prishtina, ååh det satt fint! Sedan gick vi till en pub där livemusik spelades och pratade. Dagen efter bjöd hon med mig på en liten resa hem till hennes familj i Klina, en liten stad som ligger ca 20 minuter ifrån Peja. Hennes familj var så snälla och roliga! Behövde inte trösta mig alltför mycket över det faktum att familjen hemma i Sverige firade pappa som fyller 60 år imorgon! Sofijes familj räckte till gott och väl den stunden, vilket jag är tacksam för. Hennes farföräldrar i sjuttiofemårsåldern påminnde väldigt mycket om mina egna, hur dom älskade varandra, hjälpt och stöttat varandra och hur roligt de alltid haft. Fina människor!
Aldrig förut har jag då blivit bjuden på och druckit Raki klockan 9 på morgonen, det gör jag inte om nästa gång utan tackar då nej. Rött vin utspätt med Cola var inte heller någon favorit! Vädret var helt underbart och min vinterjacka får jag stå ut med i solen några dagar till, tills mamma kommer och hälsar på på lördag. Det ska bli så kul och saknar henne enormt! Stort plus är att hon tar med sig havregryn, som inte finns att få tag på här.
Imorgon vankas det konferens som min organisation ska anordna på ett sprillans nytt och tjusigt hotell i centrum. Min chef och en annan kollega släppte förra veckan en bok som heter 'Monitoring and Evaluating the Good Governance in the Kosovo Security Sector' som dom jobbat på i tre år.
På onsdag ska jag följa en kollega på intervju med två huvudpersoner som jobbar på UNMIK där jag kommer assisterar som sekreterare under samtalet. Spännande ska det bli då det handlar om den legala aspekten av UNMIKs resolution 1244.
Gjilan
Llashtice
Jag och Rabije
Biblioteket i Prishtina
Solnedgång en eftermiddag
Kaffepaus på jobbet
Utanför kommunhuset i Klina
Kyrka i Klina med Moder Teresa staty
